Friday, December 6, 2019

Något måste hända!

Våren 2017 skrev jag 7 inlägg som publicerades i Alingsås Tidning. De har nu tagit bort den artikelserien så för att de inte ska försvinna helt har jag samlat alla artiklar i ett långt inlägg här istället. Inlägget handlar om förändringsbehovet jag har. Har bloggat om det tidigare, men tänker att det är ett så grundläggande behov som tillgodoses i den här livsstilen och tycker därför det passar bra här. Slutet handlar ju dessutom om husbilslivet 🙂 Måndag Förändring är viktig för mig! Jag är alltid på väg nånstans, alltid i rörelse framåt. Till nya upplevelser, nya perspektiv, nya utsikter och insikter. Andra miljöer och andra sammanhang. Nya platser innebär skärpta sinnen och min uppmärksamhet är på max. Jag är väldigt nyfiken och tröttnar aldrig på att lyssna till människor som gör aktiva val till förändringar och utveckling i sitt liv. Att vara rastlös kan upplevas som negativt, men jag ser det som en väldigt positiv egenskap. Det är en sinnesstämning som triggar förändring. När en har tråkigt och/eller inte riktigt vet vad en ska göra sätts kreativiteten igång, en får idéer och hittar nya vägar. Kanske rent av vägen till en förändring. Jag drivs av förändringen som sådan. Det är förändringen i sig som är viktig för mig. Det kan vara små saker men det kan också vara mer omvälvande förändringar. När beslut är taget att förändringen ska genomföras – då kommer min rastlöshet, i väntan på att få genomföra förändringen.  Andra upplever det som att jag har svårt att rota mig. Och ja, om att rota sig innebär att jag ska växa fast på en geografisk plats med samma värderingar och tankar hela livet så är jag absolut rotlös. Jag vill aldrig vara planterad som en växt med rötter! Däremot skickar jag mer än gärna ut mina tentakler för att suga upp ny näring till livet. Vi är likadana Roger och jag. Vi styr vårt liv själva, driver det framåt tillsammans genom många förändringar till nya upplevelser, nya perspektiv och stor personlig utveckling. Vi är lyhörda för ny kunskap och nya insikter. Jag tänker den här veckan berätta om hur drivet för förändringar präglat vårt liv. Att det inte är ett tecken på rastlöshet utan på utveckling.  Tisdag Utmaningar är förändringens sötma Att drivas av förändringar innebär inte att jag gör förändringar varje dag eller varje vecka. Jag kan, tro det eller ej, också tycka om rutiner och vardagslunk. Men min nyfikenhet och min längtan efter utmaningar får mig ofta att prova nya saker, dock inte äventyrliga saker som att hoppa fallskärm eller bestiga Mount Everest. Redan som barn ville jag ha förändringar och utmaningar. Då var det olika fritidsaktiviteter som jag provade. Jag spelade bordtennis, testade bandy, gjorde volter och flickflacks i redskapsgymnastik, tränade fjärilssim, sprang på linjen i handboll och hängde med scouterna. Jag gjorde allt jag kunde komma på som verkade roligt.   I scouterna fastnade jag, var med i 10 år. Där var det hela tiden nya platser för helgens hajk, nya lägerplatser, nya utmanande övningar och ny spännande kunskap samt nya sammanhang. Jag tror det var det som gjorde att jag fastnade i scoutlivet från minior till ledare. Handbollen höll jag på med i 6 år tills mitt knä gick sönder, jag gillade snabbheten och den ständiga utmaningen i att som linjespringare placera mig tillräckligt bra för att få passningar och göra mål. Alla de andra sporterna och aktiviteterna slutade jag med efter en termin eller två. De gav mig inte tillräckligt med utmaning eller förändringar.  För det är även så att utmaningar är viktigt. Förändringen i sig skapar nya utmaningar för mig. Jag har förhoppningar om hur det ska vara efter genomförd förändring. Vad kommer jag mötas av? Vilka förhoppningar grusas? Vilka förhoppningar slår igenom? Åh det är så otroligt spännande att inte riktigt veta.  Viktig ingrediens i närheten av vårt hem. Onsdag ”Jag kommer inte hem, jag återvänder till min bostad” Rubriken är ett citat av den svenska aforistikern Stig Johansson. Och det stämmer väldigt bra på mig! Min bostad är en plats där jag har alla mina saker. En plats jag ständigt återvänder till. Där jag sover, oftast. Det är praktiskt att ha en bostad. Det är en plats vi alltid möts på, jag och Roger. Det är vår gemensamma bostad.   För många är ”hem” den fasta boplatsen som ger trygghet. När en kommer hem så stänger man dörren och känner sig trygg, känner att inget kan hända där. Men det är inte sant egentligen. Inbrott och våldsbrott sker ofta i hemmen. Trots allt otäckt som händer i världen är jag konstigt nog trygg. Jag kan bo var som helst. Skulle inte välja att bo i en krigszon eller i ett ständigt vinterlandskap. Men jag tror jag kan ha min bostad precis var som helst egentligen.  Bostaden är en praktiskt detalj i livet. Där jag ordnat med de bekvämligheter jag vill ha såsom snabbt wi-fi och en madrass som är bra för min rygg.  Att ha en fast bostad innebär begränsningar. Det medför kostnader jag måste betala varje månad. Det i sin tur begränsar min möjlighet till förändringar och utmaningar. Att ha en fast bostad innebär också att jag MÅSTE återvända. För att hämta post, för att vattna blommor, för att städa och för att samhället kräver det.  Samhället är uppbyggt på att vi måste ha en bostad. En folkbokföringsadress där vår skatt beräknas utifrån. Där vi är registrerade i den svenska folkbokföringen. Eftersom jag är en förändringsdriven person är en statisk boplats inte det som ger mig trygghet. Jag är min egen trygghet. Jag besitter möjligheten och förmågan att påverka mitt liv. Varje dag. Det är min trygghet. Spanien blommar Torsdag Lämnade storstan och började om på landet Det största förändringen vi gjort var när vi lämnade storstadslivet och flyttade till landet. Till Vimle i Herrljunga.  I stan sprang vi allt fortare i ekorrhjulet. Vi jobbade båda väldigt mycket, hade ett stort hus som skulle skötas och renoveras, tonåringar som skulle servas och stöttas. Vi hann inte med. Att [...]

Inlägget Något måste hända! dök först upp på Bo i husbil - vår livsstil.



from Bo i husbil – vår livsstil https://boihusbil.se/nagot-maste-handa/
via bästa gratis dejting appen

No comments:

Post a Comment